Om momsen på varor och tjänster

Mervärdesskatten, momsen, har intresserat mig en tid. Varför är skattesatserna så olika? Vilka produkter och hela branscher är gynnade? Av vilken anledning?

Funderingarna grundar sig i tankar kring ROT- och RUT-avdragen. Dessa gynnar sysselsättningen i de aktuella branscherna men har nackdelen att subventionera de mera välbärgade i samhället. Den fördelningspolitiska profilen är omvänt jämfört med t ex progressiv inkomstskatt. Det goda med dessa avdrag är att de sänker tröskeln för privatpersoner att med skattade pengar överhuvudtaget efterfråga dessa tjänster. Helt klar är sådana tjänster med normal eller hög beskattning inte konkurrenskraftiga gentemot eget arbete i hemmet eller trädgården. Ett annat, föga önskat, alternativ utgör svartjobben.

För aktuella skattesatser, se Wikipedia. Vad gäller skattesatser och andra regler för momsen är Sverige bunden av EU-direktiv. Normalt får ett land inte ha mer än max 3 skilda skattesatser. I Sverige är normala skattesatsen 25 % kompletterat med två sänkta nivåer, på 12 resp 6 %. Därtill finns ett antal tjänster, t ex sjukvård, undervisning och artistarvoden, som är helt skattebefriade. Ytterligare information om momsen lämnar Skatteverket på sin webbplats.

När man studerar listan över skattesatser infinner sig lätt känslan av att här har successivt många ändringar skett. Misstanken om  framgångsrikt lobbyarbete i en del fall tränger sig på. Någon medveten princip verkar svår att vaska fram ur det spretiga.

Swedbank delade nyligen ut det årliga Myrdalpriset till Conny Olovsson och Paul Klein. Priset gavs för deras artikel "Bör varor och tjänster beskattas lika?", införd i Ekonomisk Debatt nr 3, 2015. De intresserar sig för optimal beskattning och finner att det sannolikt finns betydande välfärdsvinster med att beskatta tjänster lägre än varor. Särskilt gäller detta för hushållsnära tjänster som gott ersätter familjens egna arbetsinsatser i hemmet. Till slutsatserna hör att kapitalvaror i hemmet bör beskattas högt liksom även fastigheter.

Olovssons undersökning visar på ett ökat arbetskraftsutbud på c:a 20 %. En ungefär lika stor minskning av hemarbetet vore möjlig. Skattesatsen för tjänster bör för Sveriges del ligga 9 % under den för varor. Välfärdsökningen skulle bli sådär 10 %. På lång sikt skulle landets tjänsteproduktion genom en sådan omläggning kunna öka med c:a 50 %.

Ur optimal beskattningssynpunkt var det ett misstag att ta bort fastighetsskatten och samtidigt göra det mindre förmånligt att få uppskov med reavinstskatten. RUT-avdraget är i princip en bra idé, men frågetecken kan sättas för den väldigt generöst tilltagna subventionsgraden. "Ett naturligt alternativ hade varit att helt enkelt momsbefria hushållsnära tjänster." Med det konstaterandet landar artikelförfattarna i samma spår som mina egna tankar.

Själv kan jag inte följa nationalekonomerna i metoddelarna. De skriver inget om lönenivåerna för alla nytillkomna i hushållsnära tjänster. Går de att leva på? Vidare kan man undra över hur konjunkturutvecklingen för producenterna av kapitalvaror för hem och trädgård vid en hård beskattning skulle utvecklas. Hur det än är med dessa frågetecken visar ändå artikeln på den grundläggande  principen att tjänster bör beskattas lägre än varor. Här har vi en princip som bör vara vägledande vid den översyn av skattesystemet, som blir alltmera angelägen.

All heder åt Martin Valfridsson

Martin Valfridsson har varit Regeringens nationelle samordnare för utsatta EU-medborgare. För 14 dagar sedan, 2016-02-01, lade han fram sin rapport: SOU 2016:6. Under ett år har han utrett förhållandena för tiggarna och hur stat och kommun lämpligen bör handla för att följa lagen men också ta humanitära hänsyn.

Efteråt har han fått utstå mycket kritik. Så har organisationer som Rädda Barnen, Unicef och Civil Rights Defenders utifrån principer för mänskliga rättigheterna velat ålägga Sverige ett mycket brett ansvar. I förlängningen får man tanken att uppdraget och ansvaret är att ta hand om all världens människor bara de befunne sig här. Statsvetaren Ulf Bjereld tillika ordförande för Tro och Solidaritet (S) uppfattade närmast att utredaren ville förbjuda eller åtminstone avråda från att skänka i muggarna och reagerade därefter. Faktums förre redaktör Aaron Israelson skrev på Aftonbladet Debatt om värdet av att tiggares barn finge gå i svenska skola. Han menar också slantarna i muggarna bidrar till ett bättre liv i hemländerna. Likaså har på sociala medier nästan enbart negativa skrivningar nått mig. 

Ändå har den statlige utredaren både tagit hänsyn till staten Sveriges förpliktelser och den svåra belägenhet tiggarna lever under. Kritiken är orättvis enligt min mening. Därför all heder till Martin Valfridsson för utfört uppdrag. För ovanlighets skull finner jag mig i detta fall hamna på samma sida som Maria Abrahamsson (M).

Vad sa då Martin Valfridsson på presskonferensen då tiggeriutredningen presenterades?

Han konstaterade att EU´s fria rörlighet för kortare tid än 3 månader inte ger rätt till välfärden i vistelselandet. En utgångspunkt för övervägandena hade också likheten inför lagen varit.

Tiggare bör inte uppmuntras att ta med barn till Sverige om boendesituationen inte är bra. Generellt borde inte skolgång erbjudas. Undantag kunde vara för barn som redan lång tid vistats i landet. 

Kommunerna rekommenderades att bedriva uppsökande verksamhet för att få en bild av insatser som kunde behövas som akut nödbistånd. Barn och gravida kvinnor får sjukvård. Skyddslagstiftningen ger samma rätt till migranters barn som svenska. Pengar till hemresa, mat för den hungrande och kortare övernattning uppgavs vara sådant som lämpligen kunde komma ifråga. 

Rapporten var tveksam till att kommuner upplåter mark för boende till migranter. Detta utifrån att kommuner inte erbjuder detta till andra - likhetsprincipen alltså. Boende ska ske på legalt sätt. Polisen har redan med nuvarande lagstiftning möjlighet att vara mer aktiv och se till att olaglig bosättning på annans mark upphör. 

Däremot kan kommuner ställa sig bakom frivilligorganisationer och deras insatser. För sjukvården behövs mer enhetlighet mellan landstingen. Ett särskilt samordningsuppdrag föreslås länsstyrelsen i Stockholm därför få.

Att ge pengar i mugg är sämre än att ge bidrag till organisationer i Rumänien och Bulgarien. Dessas arbete med utbildning och för försörjning på hemmaplan är bättre än att vuxna lämnar barn för att tigga i Sverige under svåra sociala förhållanden.

Som synes ger utredningen en balanserad syn och redovisar vettiga förslag, som regering och riksdag noga bör överväga. Denna rapport bör absolut inte bli en hyllvärmare eller hamna i papperskorgen efter de snabba nedskrivningar som förekommit.