Fynd i sökande efter Gluggevalen

Här fortsättes berättelsen om Gluggevalen från förra blogginlägget.

I mitten av maj vandrade jag från länsväg 172 till Stången, gränsmärket mellan Bohuslän och Dalsland. Där finns idag militärens informationsskyltar om tillgängligheten till skjutfältet på Lane-Ryrs sida om gränsen.

Utifrån tvistekartan 1743 och häradsekonomiska kartan (se förra blogginlägget) antog jag att platsen där ett kors hittats inhugget i släta berghällen (Torp - en socken på Dal, s 493) borde vara en bit nordöst om Stången, närmare det större mosspartiet där. Jag gick alltså åt detta håll och hade på min högra sida hjälp av röda plastkäppar markerande en sentida skifteslinje åt nordöst (se klippet från ekonomiska kartan i förra blogginlägget). Jag hittade inte korset, men ett litet höjdparti väckte mitt intresse.

På denna lilla höjd fanns fyra flacka partier av urberget. Mellan dessa löpte lägre partier ut till höjdens kanter så att där fyra låga öppningar, eller varför inte säga "gluggar", öppnade sig. Vid sidan om den lilla höjden och på lägre nivå fanns en grupp stenar i en hög, liksom undanslängda. Tanken som väcktes hos mig handlade om att detta kunde vara platsen för Gluggevalen.

Vid närmare granskning upptäckte jag att de fyra lägre partierna (armarna i det tänkta korset) verkade ha skarpt huggna sidor i berghällen. Armarna är orienterade efter de fyra väderstrecken.

Här följer några foton från platsen.

Med hjälp av min mobil kan jag ange den exakta positionen för stället. Se här nedanför.

Ett annat sätt att ange koordinaterna följer här: X6487460Y1277260. Detta senaste är ett korrigerat närmevärde för platsen. På Lantmäteriets ekonomiska karta 8B7f Knotten från 1978 kan man med hjälp av kantmarkeringarna på kartbilden mäta sig fram till rätta stället.

För en 'vale', upprest brännbart virke att antändas som signal vid ofärd i riket, förefaller det lämpligt med de låga öppningarna, vilka kunde ge god syretillförsel till elden, menar jag.

Värt att fundera på är om detta ställe ännu tidigare är nämnt i de gränslistor mellan Norge och Sverige, som brukar föras till år 1273.

I dessa uppräknas ett gränsmärke, Ofnenn, som bör finnas mellan Lane-Ryr och Torp. Johan Kalén ville (Bohuslänska gränsmärken, 1933, s. 91 f) förlägga detta till Grågåseberg där en klyfta hos befolkningen kallas 'Ommen', d. v. s. Ugnen. Den klyftan har ett gränsröse på en jordfast sten. Han ändrade därför ordningsföljden för tre av gränsmärkena i detta avsnitt. Ofnenn hamnade så öster om väg 172.

Men i OGB 12:1 Ortnamnen i Lane härad (1966) skriver Carl Sigfrid Lindstam på s. 292 att sannolikt är det medeltida Ofninn ett äldre namn på Gluggevalen. Min tanke är att en eldplats, tänk järnålderns upphöjda eldplatser i långhusen, eller senare tids ugnar med fördel har en viss höjd över marken bl. a. för arbetsställningens och rökens skull. Berget Åmmeberg i Östergötland kan möjligen ha liknats vid en sådan upphöjd eldplats. Om Ofnenn är samma som Gluggevalen finns ingen anledning att anta att i 1273 års listor en omkastning i ordningsföljden skulle ha skett.

Slutligen vill jag visa ett avsnitt av Kietill Classon Felterus´ karta över Bohuslän från 1673. Kartan visar landskapet sett från öster. I högra sidan återfinns uppifrån namnen Vekerkiern (Vickarn), Gluggewahle och Rökjellan (sistnämnda nära nutida väg 172).

Enligt avståndsförhållandena mellan dessa platser skulle Gluggevalen vara att söka betydligt längre österut än den plats, som jag redovisat här ovan. Men nu kan man nog inte gå efter detta. Trots den vunna skickligheten hos den tidens kartpionjärer är det inte ovanligt med liknande fel och ännu större sådana. Så ännu undflyr detta gränsmärke oss som vill finna ett säkert belägg för platsen. Det alternativa korset, inhugget i den släta berghällen, skall finnas drygt 500 m. öster om Stången och knappt 100 m. norr om dagens gränslinje. Den platsen vore intressant att  besöka.